… kan gå så fort!

Idag är det 2år sedan som du försökte försvinna från denna värld, och jag måste ärligt säga att jag vet inte vart tiden har tagit vägen. Jag tänker på dig varje dag, hur allt skulle vara, på hur länge sedan det var som vi sist sågs… Och det gör ont i hjärtat vid tanken på att det har gått så lång tid sen sist.

I Lördags så var det lite ståhej hemma hos Sissi, och tanken slog mig då att jag saknar dig enormt. Och en nära vän till mig omfamnade mig och sa att; Han kan aldrig tänka sig hur det är att förlora sin bästa vän, kunna stå ut med tankarna och saknaden varje dag. Och jag håller med! Jag har själv svårt att förstå allt som hänt, både för 2år sedan och under tidens gång. Jag hoppas varje dag på att allt ska bli som det en gång var, hur vi umgicks, skrattade och hittade på en massa bus tillsammans.

Är det någon mera än jag som känner att tiden nästan flyger förbi utan att man hinner reflektera? Iaf jag har inte hunnit reflektera över en enda dag, sedan den dagen.

Det enda som snurrar i mitt huvud är, hur jag ligger i sängen trött som en gnu, hör att jag får sms men orkar inte titta. Utan jag somnar om. Efter några timmar går jag upp, tittar på telefonen och blir glad över att det är du som skickat ett sms. ”Jag kommer alltid älska dig” var allt som stod i smset. Och oron som kom över mig höll i sig i några dagar. Jag ringde och smsade som en tok efter det, men utan framsteg. Så höll det på, tills jag fick ett samtal från din syster, som då berättade hur allt låg till.

Detta är det som snurrar i mitt huvud, plus alla minnen, saknaden tar över mitt hjärta. Och jag känner mig inte hel.

Humöret som brukar vara stabilt, positivt, är nu helt ur balans & tankar och oro blandar sig som under ett lock och det locket blåser av, av minsta lilla grej.

Känner mig ur funktion, trasig och jag kan inget göra åt det…

Hela dagen har jag känt att jag behöver komma undan, få min egen tid. Men jag är inte den som drar mig undan, och om jag gör de, så kommer alla frågorna som jag inte orkar med. Dom bidrar till att locket flyger av

Önskar bara att jag kunde få en sista dag, sista timme, bara för att få prata med dig. Få en förklaring till varför, och hur du tänkte. Få berätta hur mycket du betyder för mig, hur viktig du är.

Denna dag kommer för alltid vara din min älskade Emilia, jag kommer påminna dig om hur mycket du betyder! Även om du kanske inte alltid kommer kunna förstå innebörden, eller mig, så kommer jag alltid minnas dig, på denna dag.

Saknaden kommer för alltid vara stor, längtan likaså!

26/9-09 = En ängel påväg mot himlen, men återigen tillbaka på jorden <3

Älskar dig Emilia Holm!

Kråkan & Mamma Mu för evigt <3

- Love, My

<3