Dimman har lättat och luften går lättare att andas nu! Synen på allt är mycket klarare än den var för några dagar sedan och jag är så överlycklig, mitt hjärta har vunnit över tankarna! Allting känns som en nybörjan, som om ingenting har hänt. Jag kan lev mer nu, tårarna är nästan som främlingar för mig. Må dom hålla sig borta för alltid! Jag vill aldrig veta av dom längre. Men trots önskan så vet jag, dom är inte helt slut. Inte än.
Men tar jag tar mig framåt, steg för steg, med en blick mer öppen och vaksam än tidigare.
Jag vill och jag vet att, vi kan!

- Au revoir!

En väns inlägg som kommer hänga med; ”Always remember never forget 9/11″ Inristat i hjärtat

Aldrig trodde jag att det skulle hända mig, jag har ju försökt trycka bort det, förneka det och bara se framåt. Men stegen har varit så tunga att dom nästintill stått stilla och jag trodde, att stegen äntligen började gå framåt. Men jag står och trampar på samma ställe och jag vet inte hur jag ska göra för att ta mig ur detta…

Jag vill och jag kan, men jag vet inte hur.

- Au revoir!

Dagen har varit helt otrolig ofattbart bra! Allt har gått som på räls har det känts som och känslan i kroppen, förutom frossa och kyla, har varit på topp! Och jag bara håller tummarna för nästa vecka!

Men kvällningen börjar dippa en aning, och jag bara vill hem just nu. Känslan som spökar och säger att sjukdom är på väg och även annat, har nu krypit sig på… Tror dock att det kan vara hösten som kommit och påverkat.

”OHANA means family. Family means nobody gets left behind or forgotten.”

Mycket som händer runtomkring, och jag börjar känner känslan komma krypandes att jag kanske (!) turn out to be ett kontrollfreak? (!) En otrolig ovanlighet för min del, jag som brukar följa med strömmen mestadels.
Men natten var lång, mysig, välbehövlig och jag känner hur jag får livet att börja igen. Dörrar som har behövts stängas, står nu bara på glänt och lättnaden som har medföljt är helt fantastisk! Det kommer ta tid, men! Det får ta tid

Du är den som lyfter upp mig när jag ligger på marken, du ger mig den trygghet jag behöver för att orka kämpa vidare! Mitt hjärta, min själv, finns för alltid hos dig och jag älskar dig universum fram och tillbaka flera gånger om! <3

Känner mig som ett hinder, obehagliga måndag…

… Så rik på kärlek!

Det är helt fantastiskt hur nöjd man kan känna sig, i hjärta och hela kroppen! Bara av att känna sig älskad! Lyckan som har infunnit sig, är helt obeskrivlig! Man brukar säga; ”jag flyger på rosa moln” och det är ju precis så jag känner. Känns som om inget kan gå fel nu, du finns ju där för mig. Din famn är den trygghet som jag alltid har sökt och letat efter. Din närvaro, även om du är långt borta, är allt jag önskar få känna! En uppriktig och ren kärlek är allt jag velat ha!

Jag älskar dig med hela mitt hjärta, helt obeskrivligt mycket! Dagen jag fick komma in i ditt liv, är en av dom bästa dagarna i mitt liv!

Då, nu och för alltid, jag älskar dig Thomas!

Min största önskan, är att du vill och orkar vandra hand-i-hand, bredvid mig, även i framtiden. Och för alltid!

Gårdagen var en riktigt blandad dag, med massor av känslor och otroligt knasiga tankar… Men jag känner nu att, vi släpper det! Vi tar tag i denna dag, gör det bästa av den och njuter av solen som lyser väldigt starkt för att visa sin närvaro! En riktig sommarkänsla, utanför kontorsfönstret, men närvarande ändå!

Njut!

- Au revoir!

Det gör ont… I hjärta och själ.