Hur kan…


… tiden gå så fort?

Om bara 2 veckor så är det 2 år sedan du nästan försvann helt ur mitt liv, och jag kan inte förstå… Hur kan det ha gått så fort? Jag har inte sett dig på evigheter, på nästan 2år… Och jag har knappt överlevt :( Jag tänker på dig varje dag, drömmer om dig konstant, och det snurrar runt en speciell fråga i mitt huvud hela tiden. Drömmer du någonsin om mig?

Jag kommer ihåg den kvällen när jag åkte upp till dig på akuten. Jag tog kortet på dig och mig, satte det i en träram och jag ställde den på ditt bord. Jag stod där bredvid din säng och berättade om minnen vi har varit med om, dom stunder som lyste upp mitt liv. Dom dagarna är för länge sedan bortgångna, och jag kan inte sluta tänka på dig. Tänka på hur livet skulle vara om du var här med mig idag, sittandes bredvid mig och skrattade, precis som vi gjorde förut. Alla äventyr vi varit med om, tänk om vi fick uppleva dom igen? Det vore en dröm som slog in.

Men även om den drömmen inte kommer slå in, så önskar jag mest av allt i hela världen, att du ska sitta bredvid mig, hålla om mig och prata gamla tider. Känna dina armar runt om mig, höra din röst, höra ditt skratt igen. Kommer det någonsin slå in? Jag vet inte. Jag vågar inte tänka på framtiden, vad som kan hända och vad som kommer hända. Jag vill för evigt behålla dig hos mig, och det kommer jag. Du kommer alltid finnas i mitt hjärta! Du kommer aldrig försvinna ur mitt minne, min själ och mina tankar kommer för evigt vara hos dig min älskade Kråkan.

Du anar inte hur många kvällar jag har legat i sängen och tänkt på dig. Hur många gånger du kommer upp i mina tankar, påväg till jobbet, på jobbet, på fritiden, i mina drömmar. Du finns där hela tiden, jag saknar dig!

Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig när det gäller saknaden efter dig. Det går inte att beskriva med ord, det är bara en känsla som slår mig i bröstkorgen, får mitt hjärta att nästan stanna av längtan efter dig.

Varje gång jag skriver om dig så river det upp en massa sår och tårarna är svåra att hålla tillbaka.

Är det du som besöker mig ibland? Jag känner en närvaro från stund till stund, är det du? Snälla ge mig ett tecken!

Åh Kråkan min, kom ihåg att du alltid finns hos mig, vart jag än är eller vad jag än gör, du kommer finnas här föralltid! <3

26/9-09 är dagen som alltid kommer att vara med mig, älskar dig!

- Love, My

<3

Inga kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Lämna en kommentar


*Skrotie* is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu