… ett enda dimmoln i mitt huvud. Vet inte vad jag tänker, säger, gör. Hur kan en känsla som denna, eller ska jag säga tanke, bara dyka upp? Allt började på nu på kvällen, när jag klev upp ur badet.

Humöret sjönk som en stenbumling i havet… Vet inte hur jag ska beskriva det men har aldrig upplevt de förut :O  Känns bara som om… Ja de känns som en smet i huvudet. Vet varken in eller ut- what to say liksom!

Men de svårtaste är att veta hur man ska lösa det, när man inte ens vet vad problemet handlar om :S

Jag ska lyda en god väns råd, och sova lite. Imorgon är det trots allt jobb, och jag längtar som tusan! 

På återseende!

- Love, My

<3