Nu sitter jag i en röntgensal, igen… Samma undersökningar som tidigare, fast för en andra gång! Att dom inte kan göra sitt jobb borde inte få drabba mig men det gör det iaf… Så med musik i öronen så väntar jag på domen, ifall jag ska få komma ut på permiss ikväll eller inte. Håller tummarna så hårt jag kan!

Men det börjar kittla i magen nu, är rädd att dom ska förstöra dränet igen som förra gången… Och då blev det ett helvete!

Hmm… 13.05, sena som vanligt. Men säga hej då nu ifall dom kommer och ropar på mig. Höres!

- Love, My

Usch tidiga morgnarna är inte längre min specialitet! Att jag förut vaknade 5.50 utan väckarklocka, låter otroligt! Men nu är jag en sömntuta… Var segt när klockan ringde 6.50 för att gå upp:o

Men uppe är jag, lämnade Karln och vovven sovandes och begav mig mot akis, igen. Hur dagens planer ser ut är helt ovetande. Läkarna kan ju få för sig att göra något i sista sekund eller ha beställt någon akuttid under helgen, men OM inte; Så ska jag ut och fira en kär vän till mig idag någon som stöttat mig och faktiskt brytt sig om hur jag mår ^^
men jag har lärt mig att inte ta ut planer sådär i förväg, utan det återstår att se om jag kommer iväg, men hoppas iaf

Idag har vi ju även tre födelsedagsbarn Ett stort grattis till hjärtat Frida som blir gröna skylten myndig idag sedan har vi Yvonne som också fyller, grattis
Men söta lilla gonzo fyller ju faktiskt år idag!:) ska försöka ut och pussa på honom, den lille krabaten

Grattis alla födelsedagsbarn där ute! hoppas solen tittar fram på er under dagen

Nu närmar jag mig sjukhuset, så sätter på musiken på högsta volym, avslutar här ifall jagmåste vara ”lite” sparsam på batteriet, om det blir en lång dag på sjukhuset…

- Love, My

Jag känner bAra för att skriva av mig lite, så sorry om det blir lite förvirrande.

Det har hänt så mycket den senaste tiden, så jag vet knappt ut eller in. Jag trodde jag satt på många svar men jag har tyvärr allt för få. Bara den senaste veckan har varit en resa i sig. Jag har varit tvungen att ställa mig själv frågan; Ska jag flytta långt bort för att helt börja om? Eller varför bara fortsätta med förföljning av det förflutna men ändå ha mina näraste och käraste kvar runt omkring mig? Jag vet faktiskt varken in eller ut.

Under kvällen så har jag arrangerat packning iaf som jag nämnde för er. Det blev inte bara en kartong, utan det blev större delen av klädesförrådet som blev packat, om inte annat organiserat. Så mitt är här, ditt är där. Så många timmar jag har spenderat därinne… Dåliga minnen och många tårar som fallit där, utan någon annans vetskap om dom…

Men en del knutar är borta ur mitt liv nu, så allt är inte ett enda trassel längre. Fast vissa saker återstår att säga, göra, låta vara.

Jag hittade iaf något positivt i en av lådorna. Ett par jeans som jag senast använde 2009. Dessa passar mig, vilket gjorde mig oerhört glad! Mina favvojeans, ett av dom två iaf.

Men för att avrunda inför kvällens sömn så tänker jag använda mig av ett favorit citat; Den som gråter, gråter inte för att den är svag,
utan för att den varit stark för länge.

- Love, My

Ett kapitel i mitt liv, är nu avslutat. Dörren har alltför länge varit ett osäkert val, men nu har den tagit tillräckligt med energi dom behövs till annat.

Detta medan ett annat kapitel hÅller på att avslutas, första kartongen packas idag och kliandet i fingrarna vill inte sluta. Packa på, packa på

- Love, My

”Ett starkt yttre kan luras av ett bräckligt inre.”

Många av oss vill inte visa när det är kaos i livet, och jag är en av dom. Och jag förstår dom, jag är den som alltid har varit stark och kunna lägga mitt eget liv åt sidan när andra har behövt mig. Man kan säga att jag gjort allt för att verka stark, men fasaden har lurat många.

För tillfället så händer det väldigt mycket i livet, mycket att hantera, mycket att tänka över/på. Och det bara känna som kaos. Men det får ta sin tid att ordna, en sak i taget har jag hört. Så nu släpper jag bollarna och väljer ett kaos i taget!

- Love, My

Jag vet inte vart jag ska börja… Jag har länge haft svårt att anförtro mig till andra och även haft svårt att lita på människor. Och ev vis och livserfaren vän sa en gång till mig; Du kan bara lite helt på dig själv.

Och det stämmer faktiskt!

Idag, som ingen annan dag, så kände jag mig förrådd av mina vänner… För jag vet att någon av dom inte kan bevara något som man berättar i förtroende, och det snärtar i hjärtat! Och förvärrar mitt mod till att anförtro mig igen.

Den som nu har gjort detta, ska ju allt få förklara sig, jag vill inte att folk ska tro att det är okej att läcka information…

Men jag blev så arg idag på människan att ilskann satte sig i bröstkorgen på mig :s ingen kul upplevelse direkt!

Fast en sak funderar jag över… Många undrar varför jag aldrig berättar något, och det är just pågrund av sådana här händelser, som jag aldrig berättar något:/ hemskt att säga så här, men så är det! Och jag kände att jag behövde avreagera mig… Eller ja, skriva av mig.

- Love, My

Hur?

Man träffar så många olika personer under sitt liv. På krogen, i mataffären, på jobbet, på bussen, i kön, ja lite överallt. Dessa personer kan vara ens livspartner, en bästa vän, en kollega eller kanske till och med en nyfunnen familjemedlem. 

Men dessa personer kommer alltid ha olika betydelser i ens liv. Vissa av människorna som vi möter, är sådana som vi inte ens lägger märket till. Men bland mängden så kommer vi hitta dem som har en stor påverkan på våra liv, som kommer göra spår i våra själar och hjärtan.

Vad händer då om något inträffar? Om man måste backa ett steg eller kanske till och med ta farväl? Hur gör man då? För oavsett hur betydelsefull denna person är, så har den satt sitt eget djupa spår i ditt hjärta och du kommer alltid bära med dig minnen.

Jag vet själv hur svårt det är, hur svårt det är att släppa taget om någon. Men vad jag inte kan sluta tänka på är, att om det kanske är värt att ge det en chans till? Men kommer orken att finnas där? Eller kommer historien bara att upprepa sig?

Jag har alltför många gånger blivit sårad, och jag har nu lärt mig att man aldrig ska ta ner garden helt. Jag kan inte sluta undra, fråga eller sluta analysera. Jag kan inte sluta fundera och studera. Jag tar till mig dennes beteende och tittar på håll. 

Men jag är alltid rädd för att mitt hjärta en dag inte ska gå att läka, igen. Att det inte ska kunna sopa igen spåren. 

Och jag slutar aldrig tänka; Orkar jag mera?

- Love, My