Hålet i bröstkorgen, växer sig större och jag vet inte längre hur jag vill göra, eller hur jag känner… Jag vill tillbaka det som var en gång, men ser egentligen ingen mening med det hela.
- Är det sant att man kan falla tillbaka på något som hände/existerade förut, utan att allt upprepar sig igen?

Kanske är det ödet som har bestämt att det ska vara såhär, det kanske har en mening i allt trots allt… Men smärtan är outhärdlig, men jag har lärt mig att leva med den. Och kommer nog få leva med den resten livet.

Det är så mycket som händer i livet just nu, och jag har svårt att veta exakt vad mina känslor är menat för eller kommer ifrån. Jag kan inte läsa av dom, det blir endast en stor röra av alltihopa. Men jag försöker, jag gör mitt yttersta, för att förstå, för att orka släppa taget. Men på vägen är det många som blandas in, från olika håll. Och detta var absolut inte meningen, så ber om ursäkt för detta! Ni ska inte behöva försöka förstå er på mina dilemmor, när jag själv inte förstår dom. Fast jag tackar ödmjukt, att ni ställer, att ni finns för mig, stödjer och hjälper! Det är jag er evigt tacksam för!

Kanske, kanske, löser det sig en dag och jag hittar kanske en väg ut ur tankarna, tillbaka till den verklighet som jag en gång hade och älskade!

- Love, My