Gårdagen kändes som om den skulle ta livet av mig. Bokstavligen talat. Aldrig har jag upplevt domningarna och migränen så kraftigt som dom var igår. Utan min talförmåga så förvärrades bara allt. I mitt huvud hörde jag det jag ville få sagt, men ingen annan förstod något förutom sluddrandet som sipprade ur munnen… Som fylloprat. Ingen mening. Inget rent. Bara suddigt.
Natten var väldigt ojämn med sömn och huvudet gömdes under en fuktig, kallt handduk i ett tappert försök att försöka lindra migränen och den värmande hättan i ansiktet.
Vid morgonens ljusa timmar så återfick jag känseln, talet började även det återvända! Men migränen, dock en mycket mildare grad, återstod.

I kragen tog jag mig under dagen, varit chaufför, med solglasögonen som min bästa vän.
OCH! Jag har äntligen införskaffat mig en efterlängtat tv ^^ Nu kan jag ligga i sängen, titta i lugn och ro på film/kanaler UTAN att behöva slåss med någon om vad som ska visas på tvn En lättnad! Mina nätter är räddade

Så hemskheter, som ibland kan ta livet ur mig, har oftast dom ett slut. Någonstans längs med vägen tar det slut, om så bara för ett kort uppehåll. Men jag får vila ifrån det! Dom stunderna älskar jag och försöker göra allt för att ta vara på! Jag vet aldrig när en dålig period slår till igen…