I was cold and hurting
lost out in the night
wondering and searching
for heavens light

From that moment on
a friendship did start
you kissed away my tears
and shelted my heart

I told you this feeling
and what did you say?
You said you liked our
friendship
and that’s how it would
stay

I cried for a friendship I
thought I lost
But then I felt your warm,
gentle hand

You then whispered in my ear
thst by my side you’ll forever stand

Måtte dagen ge mig styrka att orka.

Idag är det dags för njurbiopsi, nr 2! :s Nerverna är inte rätt för fem öre idag, är så rädd för att även ha en sjukdom i njuren… Och jag känner att det räcker med det jag redan har.
Och jag kan inte sluta tänka på vad en vän sa till mig; Om Gud nu finns och vill oss väl, varför ger han då småbarn dessa olika sjukdomar?

Har suttit och funderat på detta. En hundra procentig troende är jag inte, men när man själv är med om något sådant så börjar man tänka annorlunda. Nu är ju inte jag ett barn riktigt, men jag ser så många, mycket små, barn som får otäcka sjukdomar och måste spendera större delen av sitt liv på sjukhuset. Barn har rätt till en barndom, få leka och springa runt tills dom är alldeles yra!

Jag vet hur det är att vara sjuk som barn. Jag fick crohn när jag var nästan 7 år gammal, en inflammatorisk sjukdom i tarmarna. Och detta är inget som går att bota, så man får lära sig att leva med det. Men jag har som tur var haft en helt vanlig barndom och det tackar jag för! Den bästa familjen och vännerna har stöttat mig hela vägen och utan dom och ett ”vanligt” liv, så hade jag inte kunnat vara så stark som jag lyckats vara. Men jag har alltid hört att en Stålered aldrig ger upp! Så sant! och så länge jag håller mig till det och gör mina bästa försök till ett positivt sinne så brukar allt lösa sig.

Så jag hoppas att det finns styrka kvar till mig idag, så jag orkar med detta helvete.

Det är ingen lek längre, men jag är stark! Jag klarar detta.

- Love, My

Har du någonsin suttit på en brygga, i ett halv lugnt vatten, med endast fågelkvitter och sol som sällskap? Allting annat har du kopplat bort, för att kunna njuta, om så bara för en stund, av livet.

Det gjorde jag idag. Jag satt på ett ställe där jag har spenderat väldigt mycket tid i mitt liv, men ändå fick jag nya intryck. Jag såg allt med nya ögon, nytt perspektiv. Jag upptäckte att det jag en gång sett förbi, faktiskt är värt att ge sin tid och en chans att få visa sig.

Hade jag haft all tid i världen, så skulle jag ännu sitta kvar där på bryggan, titta ut över havet med fåglarnas kvitter i bakgrunden och samtidigt ha allt jag behöver för att inte behöva röra mig ur fläcken.
Jag kan föreställa mig ett liv, där man vaknar varje morgon av havets bris och veta att dagen kommer ge mig ro, välbefinnande och ett leende på läpparna som varar ändå tills jag lägger mig igen.

Det skulle vara ett dröm liv, underbart och bara jag existerar.
Hör fortfarande fåglarnas kvittrande men himlens färg har nu förvandlats från ljusblå -> mörkblå med blåa fläckar.

Men kvällen är inte slut än, den har mera att ge!

Så, hej!

- Love, My

Kvällen har varit underbar, fram tills nu.

Jag hat varit ut och fira vännen min idag, Poffen det blev mat och sedan kubbspelande. Väldigt trevligt om jag får säga det själv. Har väl fått ett eller två myggbett.

Men jag börjar nu känna av att orken inte vill längre, kroppen bara sjönk när jag kom ur bilen och in genom dörren… Jag vill/orkar inte, vill bara sova så jag ska faktiskt göra ett försöka. Ville bara säga god natt eller något.

- Love, My

Nu sitter jag i en röntgensal, igen… Samma undersökningar som tidigare, fast för en andra gång! Att dom inte kan göra sitt jobb borde inte få drabba mig men det gör det iaf… Så med musik i öronen så väntar jag på domen, ifall jag ska få komma ut på permiss ikväll eller inte. Håller tummarna så hårt jag kan!

Men det börjar kittla i magen nu, är rädd att dom ska förstöra dränet igen som förra gången… Och då blev det ett helvete!

Hmm… 13.05, sena som vanligt. Men säga hej då nu ifall dom kommer och ropar på mig. Höres!

- Love, My

Usch tidiga morgnarna är inte längre min specialitet! Att jag förut vaknade 5.50 utan väckarklocka, låter otroligt! Men nu är jag en sömntuta… Var segt när klockan ringde 6.50 för att gå upp:o

Men uppe är jag, lämnade Karln och vovven sovandes och begav mig mot akis, igen. Hur dagens planer ser ut är helt ovetande. Läkarna kan ju få för sig att göra något i sista sekund eller ha beställt någon akuttid under helgen, men OM inte; Så ska jag ut och fira en kär vän till mig idag någon som stöttat mig och faktiskt brytt sig om hur jag mår ^^
men jag har lärt mig att inte ta ut planer sådär i förväg, utan det återstår att se om jag kommer iväg, men hoppas iaf

Idag har vi ju även tre födelsedagsbarn Ett stort grattis till hjärtat Frida som blir gröna skylten myndig idag sedan har vi Yvonne som också fyller, grattis
Men söta lilla gonzo fyller ju faktiskt år idag!:) ska försöka ut och pussa på honom, den lille krabaten

Grattis alla födelsedagsbarn där ute! hoppas solen tittar fram på er under dagen

Nu närmar jag mig sjukhuset, så sätter på musiken på högsta volym, avslutar här ifall jagmåste vara ”lite” sparsam på batteriet, om det blir en lång dag på sjukhuset…

- Love, My

Jag känner bAra för att skriva av mig lite, så sorry om det blir lite förvirrande.

Det har hänt så mycket den senaste tiden, så jag vet knappt ut eller in. Jag trodde jag satt på många svar men jag har tyvärr allt för få. Bara den senaste veckan har varit en resa i sig. Jag har varit tvungen att ställa mig själv frågan; Ska jag flytta långt bort för att helt börja om? Eller varför bara fortsätta med förföljning av det förflutna men ändå ha mina näraste och käraste kvar runt omkring mig? Jag vet faktiskt varken in eller ut.

Under kvällen så har jag arrangerat packning iaf som jag nämnde för er. Det blev inte bara en kartong, utan det blev större delen av klädesförrådet som blev packat, om inte annat organiserat. Så mitt är här, ditt är där. Så många timmar jag har spenderat därinne… Dåliga minnen och många tårar som fallit där, utan någon annans vetskap om dom…

Men en del knutar är borta ur mitt liv nu, så allt är inte ett enda trassel längre. Fast vissa saker återstår att säga, göra, låta vara.

Jag hittade iaf något positivt i en av lådorna. Ett par jeans som jag senast använde 2009. Dessa passar mig, vilket gjorde mig oerhört glad! Mina favvojeans, ett av dom två iaf.

Men för att avrunda inför kvällens sömn så tänker jag använda mig av ett favorit citat; Den som gråter, gråter inte för att den är svag,
utan för att den varit stark för länge.

- Love, My

Ett kapitel i mitt liv, är nu avslutat. Dörren har alltför länge varit ett osäkert val, men nu har den tagit tillräckligt med energi dom behövs till annat.

Detta medan ett annat kapitel hÅller på att avslutas, första kartongen packas idag och kliandet i fingrarna vill inte sluta. Packa på, packa på

- Love, My

”Ett starkt yttre kan luras av ett bräckligt inre.”

Många av oss vill inte visa när det är kaos i livet, och jag är en av dom. Och jag förstår dom, jag är den som alltid har varit stark och kunna lägga mitt eget liv åt sidan när andra har behövt mig. Man kan säga att jag gjort allt för att verka stark, men fasaden har lurat många.

För tillfället så händer det väldigt mycket i livet, mycket att hantera, mycket att tänka över/på. Och det bara känna som kaos. Men det får ta sin tid att ordna, en sak i taget har jag hört. Så nu släpper jag bollarna och väljer ett kaos i taget!

- Love, My

Jag vet inte vart jag ska börja… Jag har länge haft svårt att anförtro mig till andra och även haft svårt att lita på människor. Och ev vis och livserfaren vän sa en gång till mig; Du kan bara lite helt på dig själv.

Och det stämmer faktiskt!

Idag, som ingen annan dag, så kände jag mig förrådd av mina vänner… För jag vet att någon av dom inte kan bevara något som man berättar i förtroende, och det snärtar i hjärtat! Och förvärrar mitt mod till att anförtro mig igen.

Den som nu har gjort detta, ska ju allt få förklara sig, jag vill inte att folk ska tro att det är okej att läcka information…

Men jag blev så arg idag på människan att ilskann satte sig i bröstkorgen på mig :s ingen kul upplevelse direkt!

Fast en sak funderar jag över… Många undrar varför jag aldrig berättar något, och det är just pågrund av sådana här händelser, som jag aldrig berättar något:/ hemskt att säga så här, men så är det! Och jag kände att jag behövde avreagera mig… Eller ja, skriva av mig.

- Love, My