Måtte dagen ge mig styrka att orka.

Idag är det dags för njurbiopsi, nr 2! :s Nerverna är inte rätt för fem öre idag, är så rädd för att även ha en sjukdom i njuren… Och jag känner att det räcker med det jag redan har.
Och jag kan inte sluta tänka på vad en vän sa till mig; Om Gud nu finns och vill oss väl, varför ger han då småbarn dessa olika sjukdomar?

Har suttit och funderat på detta. En hundra procentig troende är jag inte, men när man själv är med om något sådant så börjar man tänka annorlunda. Nu är ju inte jag ett barn riktigt, men jag ser så många, mycket små, barn som får otäcka sjukdomar och måste spendera större delen av sitt liv på sjukhuset. Barn har rätt till en barndom, få leka och springa runt tills dom är alldeles yra!

Jag vet hur det är att vara sjuk som barn. Jag fick crohn när jag var nästan 7 år gammal, en inflammatorisk sjukdom i tarmarna. Och detta är inget som går att bota, så man får lära sig att leva med det. Men jag har som tur var haft en helt vanlig barndom och det tackar jag för! Den bästa familjen och vännerna har stöttat mig hela vägen och utan dom och ett ”vanligt” liv, så hade jag inte kunnat vara så stark som jag lyckats vara. Men jag har alltid hört att en Stålered aldrig ger upp! Så sant! och så länge jag håller mig till det och gör mina bästa försök till ett positivt sinne så brukar allt lösa sig.

Så jag hoppas att det finns styrka kvar till mig idag, så jag orkar med detta helvete.

Det är ingen lek längre, men jag är stark! Jag klarar detta.

- Love, My