Den där blicken. Som så mörk och tom, tittade på mig. Den blicken har fastnat på mina näthinnor. Känslan av att den bet sig fast, känns fortfarande som om den ännu håller taget om mina lungor. Så hård. Tom. Intensiv. Rädsla. Rädsla för vad som skulle hända. Det var allt jag kände. Allt jag kunde urskilja, samtidigt som hjärnan var i chocktillstånd. ”Vad hade hänt? Vad hade jag gjort? Vad gör jag nu?” det var vad som gick runt i huvudet…
Men den blicken. Den kommer jag aldrig glömma.