Nej usch jag hatar denna känsla. Jag har folk omkring mig, men ändå känner jag mig så ensam hela tiden. Och jag känner hur det tynger, så att jag inte orkar göra något utan att det känns tråkigt att göra det själv… All energi, den bara rinner av… Om ni är med mig?

Det finns all tid i världen att göra något, men ändå så finns det ingen tid över iaf. Den går till annat.
Blir bara så frustrerad av att känslan hänger i sig, även om jag försöker driva bort den. men tyvärr, så ger den sig inte så lätt som jag önskar.

Jag önskar tiden kunde förbrukas, som den blev förbrukad förut. Aldrig ensam, alltid någon där. Men nu, tomt för det mesta. Tyst. Ensamt. Utanför. Hemskt!

- Au revoir!