Gamla vanor faller tillbaka. Och jag känner hur oron stiger inom mig. Tankarna flödar om allt möjligt. Misstankar, magont. Jag vill inte förlora igen.
Jag känner igen dom små detaljerna, men har dom verkligen samma betydelse?
Precis som ord som har samma skrivelse men har olika innebörder, så vet jag någonstans inom mig att det inte behöver bli samma visa som förra gången.
Men med en hjärna som är förstörd, såsom min är, så är det svårt att låta de gamla vanorna passera och släppa taget. Svårt att sluta överanalysera allt. Svårt att släppa detta ”tänk om…”