Ett handtag, en byggsten. Allt har en början, men har allt verkligen ett slut?
Jag märker hur jag faller i gamla fällor, varför kan jag bara inte släppa det?
Det jag har här, min byggsten jag har blivit given, kan bli något stort. Något riktigt fantastiskt och underbart!
Men dom gamla vanorna tar över och jag blir så besviken på mig själv Vill jag verkligen ge efter så lätt? Nej det vill jag inte. Men ett sårat hjärta, en sårad tillit, är svår att bota. Minsta signal och jag faller tillbaka, på tågspåret som vägrar att ta slut.
Det värsta är att jag ser själv, hur jag förstör en juvel, så sällsynt att den endast visar sig ett fåtal gånger under en hel livstid. Och det smärtar mest av allt.

Jag lär mig aldrig, varför är det så svårt att lära gamla hundar sitta? …

Jag känner mig så dum, så blind. Det känns som om allt bara upprepas och jag kan inget göra åt det. Stenen i bröstet. Andan i halsen. Inte ens tankens egna sprängmedel går att lösa detta. Ord, handlingar. Vad är det som händer.
När ska jag någonsin lyckas övervinna detta mörka moln, som förföljer mig…

Viljan orkar inte längre till. Men att ge upp är inget alternativ. Jag kämpar vidare, om det så är utan dina andetag.

Domen är slagen!

Efter att i 3-4 dagar ha haft ont i halsen, så vaknade jag imorse och kunde knappt svälja utan att uppleva otrolig intensiv smärta i halsen. Iväg sparkade, eller uttjatad, så for jag till Närakuten. Och dom där äcklig bomullspinnarna är hemska! Med en otroligt känslig kräkreflex, så ja… Det hade kunnat sluta riktigt illa. Tur att jag inte kunnat äta Haha

När sköterskan sedan kom tillbaka, stannade hon på andra sidan rummet och gav beskedet om kraftig halsfluss… Så inget pussande på några dagar, sorry ”Mr Okänd” :$

Efter att få bli uppropad till läkaren, så börjar det oavbrutna flörtandet. Får man som läkare flörta med sina patienter?… Obehaglig, men trevlig typ!

Medicin för kvällen fick hag, och direktiven; Sjukskriven i MINST 2 dagar från jobb, gym och ansträngande aktiviteter.

Så en tripp till andra sidan knäppot försöker planeras in istället Får se hur det ter sig

Dagen har nu lidit mot sitt slut, jag är trött och sliten. SÅ en välförtjänt nattsömn kanske? Nej slutar säkerligen som vanligt Det manliga sällskapet ihopkrypen vid fötterna, under filten, mobilen bredvid och en mysig film att somna till Känner lite för Disney film inatt, några bra tips?

Ha en fin nattsömn och ”be kind to oneanother!” som Ellen brukar säga

… Vilodag efter två nätter jobb, väldigt utdragna, lugna, men samtidigt energikrävande
Som vanligt tar dessa nätter ut orken i kroppen och söndagen blir förevigt dömd till, och kommer förbli, en zombie dag haha så som ni förstår har jag inte åstadkommit mycket under dagen! Att vara hundvakt har varit dagens äventyr, så en fångade film från soffan kortsida, med vovven som myssällskap, så har jag fått tiden att gå
Och detta är en sak jag börjat lära mig nyligen. Att kunna uppskatta ensamtid och bara få vara. Jag kan erkänna, det är inte det roligaste men välbehövligt när tankarna bunkrar upp
Och bara på dessa få månaderna så har jag börjat lära, jag kan vara själv! Tack för hjälpen Peter, du fick mig att vilja försöka, om det så bara var med ord Evigt tacksam!

Och resterande av dagen kommer nog spenderas på någorlunda sätt, men den tiden tillsammans med min älskade familj!

Dock är tankarna på annat håll och jag saknar en persons sällskap. Om jag kunde uppfinna en teleporterings app så hade allt varit HELT perfekt :$

Så, en söndag. Solen lyser här, värmen är framme och jag blir glad I själen av att träffas med solstrålarna Till er; Njut! ta vara på dagen och vad den har att ge!

Oj jag ser att jag har trogna besökare och det glädjer mitt halvtrasiga hjärta väldigt mycket!

Jag har som vanliga mina svackor, och uppdaterar flitigt till och från, sen svalnar det under en period för att sedan upptas igen. Men jag kan tänka mig att det inte är ovanligt när man har massor av annat att göra, vill göra!

Den senaste tiden, har varit lite upp och ner. Både vad gäller insidan och utsidan. Det är mycket känslor som har bunkrat upp inombords, lite mer energikrävande blandade med en massa positiva känslor.

Men samtidigt måste jag få erkänna en sak, jag känner mig så ”blessed”! Jag har under dom senaste två veckorna fått lära känna nya, helt otroliga människor som jag inte vill vara utan en dag! Glädjen dom sprider och kärleken. Ja, kärleken. Helt fantatisk känsla att äntligen få uppleva igen, efter några månader av rent kämpande för att orka ta mig framåt.

Även fast dessa dalar har existerat, så har nödrepet funnits där och jag har samtidigt lärt mig så mycket nytt om mig själv. Jag har insett att jag kan det jag ofta inte trott mig kunna, men med säkerheten att repet inte är långt borta om det skulle behövas en uppryckning från avgrunden.
Som människa, växer jag! Jag blir starkare, jag utmanar mig, jag når nya mål!

Livet står inte längre still, även om det gått väldigt långsamt framåt.

- ”Jag vill, därför KAN jag!”

Sluta aldrig jaga dina drömmar och fastna inte på en ruta i livet. Utleva det du känner och arbete dig framåt! Ta lärdom och se att du själv växer med utmaningarna och hindrena som du möter! Men ta även till dig lyckan och framstegen, ha dom med sig som en extra motivering i svåra tider, för att påminna dig om att; Du tog dig förbi förut, du kunde och du kan nu också!

Jag trodde det fina vårvädret skulle föra med sig positiva saker, en må-bra känsla över allt. Över att sommaren är på ingång! Men gårdagen var verkligen hemsk Jag vill inte ens gå in mer på dagen förutom att jag förlorade en väldigt fin och älskad vänskap. En person som funnits där för mig den senaste tiden, som verkligen förstått hur mina tankar går, hur känslorna har bitit hål så mycket. Men framför allt, han har funnits där. Fått mig att skratta, må bra och glömma allt för den stunden när det varit dåligt och gett mig så mycket skratt. Sådana unika människor är svåra att hitta bland världens många vandrande skitstövlar… Och mitt hjärta är nu åter tungt, en till förlust… Det tar så hårt på energin, på orken och framför allt, själen
Tomheten som infinner sig, är enorm. Sorgsen.

Men jag vill inte vara ett hinder för en annan människa att må bra. Men jag önskar dig allt gott min fina vän! Underbara du <3

- Love, My.

What a messed up monday! :O Sömnen gick ju åt skogen under natten, mardröm på mardröm på mardröm… En bra ”drömstund” var när jag faktiskt hängde en så kallad fiende i vinyltråd i ett träd. Så ja, mina drömmar inatt har bestått av mördande och blivit mördad och jagad. Sedan även en massa andra drömmar, som hela tiden hemsöker mig sen några månader tillbaka… Det vill då säga, en hemsk natt.
Och det har resulterat i en sketen början på måndagen. Klockan ringde vid 9, och ville att jag skulle kliva upp, men kroppen bara skrek nej. Men tvingade mig själv upp, och packade gymväskan för dagen.
Irritationen har varit på högsta nivån idag och jag har bara velat halshugga bråkiga människor. Och jag måste säga… Jag må varit rökfri i 1 år och nästan 4månader men idag… Wow! :O Hemskaste suget efter ett bloss Men jag lyckades motstå frestelsen och fortsätter på den ”friska” vägen

Det bästa botemedlet mot dåligt humör, är fantastiska människor som räddade dagen ganska bra och sen lite mat med piggelin som efterrätt! Då steg humöret en aning och nu ser jag bara framemot stripteasen senare i eftermiddag Och självklart det efterlängtade gympasset!
”Jag väljer att vända det dåliga, till något bra.”

Ha en underbar dag fina människor!

- Love, My

Det går inte en dag utan dig i mina tankar. Och just ikväll, är tankarna och saknade extra påträngande Jag saknar att vi pratade varje dag, sättet bara vi skrattade på, hur vi kände den andres närvaro om vi så var flera mil ifrån varandra.
Jag ångrar att jag inte tog åt mig alla tokigheter vi gjorde tillsammans, jag önskar jag visste om mindfullness så jag kunde få minnas allt, in i minsta detalj. Få minnas ditt skratt, din röst, din humor, som den var.
Du finns alltid och kommer alltid finnas hos mig, i mitt hjärta, i min själ och genom kortet som har hedersplatsen i fönstret, med vaniljljusen omringandes det.
Det var länge sen vi pratade, och jag lovade dig att kämpa för oss båda. Men det är inte alltid så lätt, varje gång så slutar det i tårar över att du inte får vara med mig Vi har missat så mycket. Mycket av det vi skulle göra tillsammans. Framtiden vi pratade om att få dela, på vårt vis. Tillsammans. Nu är vi på varsitt håll, i olika världar, men samhörigheten består.
Du finns alltid hos mig, i ur och skur. Jag saknar dig min vän! <3

Helgen har bjudit på nattjobb hela helgen och fantastiskt sällskap med kollegor och gym på det Men efter gårdagens familjemys med fika och middag, så slog febern till och kroppen sänktes helt! :O Men som tur var, så var det en över dagen feber Idag är det bättre måste jag säga, utom lite halvseg och snuvig.
Dagen skulle ha bjudit på en tripp ner till Gnesta för middagsbjudning och trevligt sällskap, men pga sjukdom ställdes det in! :/ Så istället fylls dagens eftermiddags/kvällsschema med gymmet och sedan avslut med thaiboxning Jag har länge velat lära mig boxning, och så igår natt då hittade jag min egna lärare Privatlärare på gym, jag ska verkligen inte klaga nu känner jag!

Annars är veckan fullt proppad med olika saker att göra, så ser fram emot en fartfylld, rolig vecka med fina människor

Gårdagen erbjöd dåliga nyheter… När ska alla sjukdomar och kroppsproblem ta slut? Jag fick ett brev på posten igår, ifrån min läkare. Tydligen är inte hjärtat så friskt som jag under mina år fått hära. I brevet fick jag veta att jag har hjärtstörningar.Ingen mera beskrivning av innebörden, endast en återbesökstid.
Jag börjar faktiskt bli lite trött på detta nu, om en sak väl har rett ut sig så kommer nästa! Kämparglöden är det inget fel på, men orker börjar ta slut.