Söker tröst och lösning, men på fel håll.

Ett steg i fel riktning. Men ett steg bakåt kan väl bli två steg framåt åt rätt håll?

Det märks att det är måndag, en grå mulen måndag. Solen ligger där bakom molnen, men den vill inte riktigt titta fram.
Och jag känner att den påverkar den kroppsliga smärtan. Jag brukar kunna ignorera den och låta den gå sitt lopp, men det är värre än någonsin tidigare. Känns som om något smällt i kroppen och jag får ingen sömn, det värker för mycket.

Jag får ta dagen som den kommer, med värktabletter och nikotinet som min bästa vän.

Ha en fantastisk måndag!

- Au revoir!