Känslan av tomhet ekar i hjärtat, jag vet inte längre vad som är fel. Mina dagar kan starta på toppen och livet känns som att sväva på moln. Men sedan tar det tvärvändning och jag vet inte hur jag ska vara, hur jag ska bete mig, hur jag ska göra… Allting bara, ekar.
Jag vet inte hur jag ska förklara, jag vet inte hur jag ska agera, inte heller hur jag ska tänka. Det känns som allt gör jag är fel och jag tänker för mycket på att inte såra andra.
Som jag fick reda på för inte alltför länge sedan, så klassas jag som en dramatisk person och även en martyr. Ja men det kanske är sådan jag är, för det är något jag inte kommer undan…

Jag vill bara gråta av frustration, jag känner hur det lägger sig på hög och bara byggs på…