Jag måste säga att jag har rena turen med att jag kan äta precis vad jag vill, när jag vill och hur mycket jag vill, utan att det syns!

Men nu efter en vecka utan träning och en MASSA onyttigheter, så börjar paniken dyka upp! Bara idag så har det varit en massa onyttigt och jag tackar gudarna för att det blir träning på gym snart, då finns det ingen ursäkt Öppet dygnet runt, och jag har nära till gym på dagtid och efter jobbet haha, perfekt!

Så nu sitter jag här, med min ljuvliga prinsesstårtsbit och bara svullar, tiden kryper ju bara iväg Arbetspassen som i januari, har aldrig varit så långa förut… Lite tråligt, men tidsfördriv finns som tur är

Nu tar jag faktiskt mitt ”fläsk och borttynade muskler” och äter… Lite till!

Fy fan vilken jävla piss dag, mestadels iaf!

Dagen började med att jag vaknade till ett hjärtskärande sms, av personen jag helst inte vill vakna till. Inte när man tror sig fått ett gulligt god morgon sms… Så redan där sket sig dagen. Hålet i bröstet hängde med större delen av förmiddagen/eftermiddagen och jag kunde inte ens dölja dom våta kinderna offentligt… Så på med solglasögonen *check mitt i vintern utan sol och med regn*

Men av bar det mot mina fina medicinhjärtat, hos dom försvinner allt! :’) Vi tog bilen, begav oss till Gamlis för lite mat, och ja det blev pizza Satt där och bara goffade och snackade, den bästa medicinen för en trasig människa <3

Och kvällen fortsatte i mys, med gott gott, tvn o bakgrunden, datorn och kika gym i högsta hugg Äntligen är ett gym funnet, tack Sasoon för tipset, men nu är jag för ivrig för att börja!! Vill inte träna hemifrån längre, plus att jag fuskat en vecka och mina muskler tyner bort (!) Känns det som… Men först är det operationen som gäller. Sen får jag ta allt därefter. Men förhoppningsvis kommer jag kunna komma igång riktigt fort! Jag har ju faktiskt kommit en bra bit på vägen och jag klättrar Stoltheten över mig själv, är en toppen känsla att ha

Hmm ja just det. Åter till dagen då! Då jag hade fått låna min kära mors bil under kvällen, så bar det iväg för att hämta henne vid jobbet. Kör ut från parkeringen, känner att bilen är lite knasig, men tänker inte mer på det. Det är trots allt grus, gropar, vattenpölar, ojämnheter mm. Så jag fortsätter mot Gottsunda. Väl framme vid mors jobb, så går jag ut för att kolla bilen, för att se på däcken. Och ja men självklart! Punktering… Jag känner längst med däcket och ser ett snitt ca 2-3cm bredd. Usch så rasande jag blev. Och där klev surkärringen fram och ilskan tittade förbi en stund!

Men som tur var, allting löste sig! Trots regn! Hade två starka fina vänner som kom till undsättning och hjälpte mig Tack fina ni! <3

Och sen självklart, säger jag tack till er alla andra som med små fina ord idag, försökt få mig att le trots allt

Haha ja och som toppen på allt… Det är den 9e. 1 månad. 4 veckor. 30 dagar. Känns som en evighet redan. Fy fan.