Gårdagen spenderades med helt underbara vänner! Det gav lite Gränby mys, förfest med styling av tjejer såklart och ja, även killarna fick ju faktiskt delta! Läppstiftet åkte ju fram, haha

Redan i början av kvällen var jag otroligt nervös för att behöva möta på mitt förflutna och inte klara av att hantera det. Men kvällen var lugn och skön med trevligt sällskap Den börjades uppe i Nyby och fortsatte ner till Interpool, för lite födelsedagsdricka
Efter lite värmande alkohol i kroppen, bar det av till Bullit för att ta mig en ”avskedsöl” med fina människor, men planer ändras! Det blev mot Pitchers och en go’ dricka bland alla bekanta ansikten!

Vad jag verkligen inte hade väntat mig, var att en helt främmande man, sträcker sig över räcket till mig och frågar om han får prata med mig, med en otroligt allvarlig, men len röst. Jag tittar först på mitt sällskap för att försöka få någon bekräftelse på om han känner igen mannen, men kort därefter säger han; Jag ska inte göra något, jag skulle bara vilja prata med dig. Och detta gör mig lite orolig över vad det kan vara, då jag inte känner igen mannen för fem öre. Men upp reser jag mig, och vi går iväg en liten bit. Där stannar han och tittar på mig. Frågar; ”Visst heter du My?”
Sedan suckar han lätt och säger; Jag vet att du varit med om något väldigt stort. Om det är nyligen vet jag inte riktigt, men något livsomvändande. Och jag ville bara säga att du är en fin tjej och du kommer klara dig jätte bra. Det kommer bli bra ska du se!

Och jag ser hur jobbigt det är för mannen att berätta detta, hur plågad han själv en gång har blivit av samma person.
Mina känslor var väldigt otydliga just då, det enda jag gjorde var att stå och skaka. Jag hade ingen reaktion, visste inte vad hjärnan ville säga eller vad hjärtat sa. Jag var som… Förlamad. Mitt bland människorna. Alla försvann. Vi var ensamma med det som en gång hänt. Ensamma med det förflutna som ännu jagade oss båda.

Jag vet ännu inte hur jag känner. På ett vis är det skönt att jag inte är ensam om att veta, men vill inte vara den som delar en sådan hemskhet. Mannen sa även till mig; På ett sätt är det en bra smärta. Även om det kommer finnas där länge, kanske för alltid, så vet man. Det var äkta!
Och det han sa är precis det jag har tänkt på så många gånger. Hade det inte varit äkta, eller haft betydelse, så hade det inte gjort ont. Och beteendet är som ett barn som inte vet vad den vill, eller fått göra det den velat hinna med.

Händelsen och orden sitter ännu i mitt huvud, och jag är i efterhand en aning glad att jag inte är ensam om att veta. Inte ensam om att förstå. Inte ensam om att faktiskt ha känt/känna sådan intensiv smärta.

Men för att vända tillbaka allt, så var kvällen i övrigt väldigt lyckad om man bortser från just den delen. Kära hjärtevänner var runt omkring mig, kvällen bjöd på massa skratt, stärkande förtroende, lycka och kärlek Den var helt perfekt!

Tack! <3