Jag räknar inte med att du som läser kommer förstå, eller ens lyckas kunna hänga med.
För inte ens jag gör det. Allt är som ett konstant moln, som jag försöker tunna ut. Ta en tanke i taget, men allt är blankt.
Jag vet inte riktigt vad som hänt den senaste tiden. Dagarna går ej att fylla riktigt, jag vet inte vad dom ska fyllas med. Det känns som om jag har blivit lite mumifierad i själen. Vad är egentligen viktigt? Vad har en betydelse att fylla dessa dagar med? Det känns som om jag glidit bort från det jag tidigare tyckte var meningsfullt att göra, det som gav mig glädjen att ta tag i en ny dag.
Verkligheten känns bara så avlägsen. Det känns som om jag är placerad här utan mening, eller meningen kanske är att helt börja om? Men från vart?
Jag vill inte att dagarna ska gå meningslösa, men att lyckas komma på vad dom ska fyllas med, är inte det lättaste. Vad är det jag gillar egentligen? Vad betyder något för mig? Och vad är det som får en motiverad att hitta på dessa saker i livet?
Är det någon där ute som vill hjälpa en urgängad själ att ge tips?
Vad fyller er med glädje att känna att dagen har en mening?
Jag längtar efter känslan att få lägga mig på huvudkudden och känna mig stolt över dagen, att jag fått ut det mesta av den, Få veta att jag inte har låtit den gå till spillo.

En personlighetsändring. En ingående förändring.
Alla dessa frågor. Den sociala biten. Den kommunikativa delen i livet. Intressena. Det kanske tar tid att komma igen, efter en vandring på insidan. Som kanske ännu inte är avslutad.
Det kanske tar tid att förstå slutsatserna. Tar tid att förstå det som gått förlorat för att orken att kämpa vidare inte är dubbelsidig längre och det som ännu finns kvar att rädda och kämpa för. Förändringen och förståelsen i vad andra ser och vad jag själv betyder för andra och mig själv. Det känns lite som om man mött en stolpe i livet. En riktig tankeställare. Jag försöker anpassa mig till tankarna, men jag har aldrig varit av den filosofiska typen. Är detta något som vi alla möter på, någon gång i livet?

Som sagt. Att förstå molnet av oklarhet och tankarna, det är luddigt. Men att ge det tid är jag villig och jag ska ta småstegen framåt!