För exakt ett år sedan, Den 28/7-13. Det var den dagen som cirkeln slöts. Detta datum kommer föralltid att jaga mig, såra mig och minnena kommer alltid finnas kvar.
Men det känns inte så jobbigt som jag faktiskt trott att det skulle göra. Även om dagen var väldigt känslosam och lycklig, så tror jag inte på allt som hände, såhär i efterhand. Någonstans i bakhuvudet tror jag allt var ett spel, ett sätt att lura bort mig från misstankarnas stig. Ett enkelt trick.
Men idag, 1 år senare, så är jag klokare, starkare, men samtidigt lite trasig på insidan fortfarande. Vissa sår har blivit till ärr och känns inte längre, men allt har satt sina spår. Spår som är svåra att förbise eller ens att skaka av sig. Men med tiden läker även hjärnan och jag vet, det kommer. ”Ingen idé att stressa”, som min hjärtevän säger Och han har rätt! Låt det byggas upp och låt allt falla naturligt, och icke påtvingat, på plats