Ett lättat hjärtat, ett öppet sinne. Och jag känner dimman lätta, men dem små fartguppen är fortfarande svåra att upptäcka i tid. Men med långsamma steg framåt så kommer jag lyckas att ta mig över dom, steg för steg. Och jag vet, jag är inte ensam. Dom hjälpande händer finns utsträckta ifall jag skulle ramla och snubbla. Det värsta jag kan vänta mig är små skrubbsår, som läker med tiden.
Vetskapen om att du går bredvid mig och håller min hand, gör att jag vågar, jag vill och jag orkar!

Ljuset närmar sig och jag kan inte mer än säga att tyngden på hjärtat börjar lättad! Tack för att du finns vid min sida, jag älskar dig nu och för alltid!

En tanke som slagit mig är hur man så lätt kan missbruka orden ”Jag älskar dig” samtidigt som man inte säger det tillräckligt ofta. Och jag har nu börjat riktigt förstå mening genom dessa små ord, som har en så stark och betydelsefull innebörd. Och jag måste skärpa mig, avvänja min fula vana och ändå börja lära mig, att säga det oftare för att låta människor i mitt liv få veta hur mycket dom betyder för mig!
Även något jag uppmanar andra till, ”say it before it’s to late!”

- Au revoir!