”Bägaren kan nu fyllas, om och om igen, med spillet som runnit över. Och dess pappersbotten börjar nu ge vika, den mjukas upp och börjar sakta men säkert läcka. Snart finns det inte längre en bägare. Det enda som kommer kvarstå är dess vätska, som långsamt hittat sin väg vidare. För att sedan för evigt ha dunstat bort. ”