När jag trodde allt hade gått jätte bra och allt var ordnat, så ställs man inför ett dilemma. Så typiskt, det händer alltid. Men denna gång så är det svårt. Ett framtida ultimatum. Och allt blev plötsligt väldigt jobbigt att behöva veta om. Ingen berättade för mig att detta kunde bli en följd av allt, det var inte det jag fick höra förra året. Det var raka motsatsen.

Jag känner mig lurad på en livsupplevelse. Men jag vet inte om jag ska gråta eller inte. Det finns så många alternativ, men inget av dessa alternativ, kommer ge mig den där speciella upplevelsen.

Men jag får börja fokusera på annat och redan imorgon är jag i full gång igen! Nu håller vi hakan högt, kämpar som vi alltid gör, envisheten tränger fram och jag ler genom tårarna!