Jag önskar att jag kunde hantera allt på ett annat sätt. Jag önskar jag kunde skrika rakt ut, slåss, krossa… Men vad skulle det hjälpa? Skulle det ha hjälpt att släppa allt, istället för att stänga ner? Sluta våga tro?

Det jag trodde mig förstod och arbetat ut, visade sig vara helt fel.

Det här fungerar inte längre, men exitdörren är blockerad.

Jag måste säga att jag har rena turen med att jag kan äta precis vad jag vill, när jag vill och hur mycket jag vill, utan att det syns!

Men nu efter en vecka utan träning och en MASSA onyttigheter, så börjar paniken dyka upp! Bara idag så har det varit en massa onyttigt och jag tackar gudarna för att det blir träning på gym snart, då finns det ingen ursäkt Öppet dygnet runt, och jag har nära till gym på dagtid och efter jobbet haha, perfekt!

Så nu sitter jag här, med min ljuvliga prinsesstårtsbit och bara svullar, tiden kryper ju bara iväg Arbetspassen som i januari, har aldrig varit så långa förut… Lite tråligt, men tidsfördriv finns som tur är

Nu tar jag faktiskt mitt ”fläsk och borttynade muskler” och äter… Lite till!

Fy fan vilken jävla piss dag, mestadels iaf!

Dagen började med att jag vaknade till ett hjärtskärande sms, av personen jag helst inte vill vakna till. Inte när man tror sig fått ett gulligt god morgon sms… Så redan där sket sig dagen. Hålet i bröstet hängde med större delen av förmiddagen/eftermiddagen och jag kunde inte ens dölja dom våta kinderna offentligt… Så på med solglasögonen *check mitt i vintern utan sol och med regn*

Men av bar det mot mina fina medicinhjärtat, hos dom försvinner allt! :’) Vi tog bilen, begav oss till Gamlis för lite mat, och ja det blev pizza Satt där och bara goffade och snackade, den bästa medicinen för en trasig människa <3

Och kvällen fortsatte i mys, med gott gott, tvn o bakgrunden, datorn och kika gym i högsta hugg Äntligen är ett gym funnet, tack Sasoon för tipset, men nu är jag för ivrig för att börja!! Vill inte träna hemifrån längre, plus att jag fuskat en vecka och mina muskler tyner bort (!) Känns det som… Men först är det operationen som gäller. Sen får jag ta allt därefter. Men förhoppningsvis kommer jag kunna komma igång riktigt fort! Jag har ju faktiskt kommit en bra bit på vägen och jag klättrar Stoltheten över mig själv, är en toppen känsla att ha

Hmm ja just det. Åter till dagen då! Då jag hade fått låna min kära mors bil under kvällen, så bar det iväg för att hämta henne vid jobbet. Kör ut från parkeringen, känner att bilen är lite knasig, men tänker inte mer på det. Det är trots allt grus, gropar, vattenpölar, ojämnheter mm. Så jag fortsätter mot Gottsunda. Väl framme vid mors jobb, så går jag ut för att kolla bilen, för att se på däcken. Och ja men självklart! Punktering… Jag känner längst med däcket och ser ett snitt ca 2-3cm bredd. Usch så rasande jag blev. Och där klev surkärringen fram och ilskan tittade förbi en stund!

Men som tur var, allting löste sig! Trots regn! Hade två starka fina vänner som kom till undsättning och hjälpte mig Tack fina ni! <3

Och sen självklart, säger jag tack till er alla andra som med små fina ord idag, försökt få mig att le trots allt

Haha ja och som toppen på allt… Det är den 9e. 1 månad. 4 veckor. 30 dagar. Känns som en evighet redan. Fy fan.

Trots sömnbristen som rådde i natt, inget ovanligt now a days Så lyckades jag få i mig ett par timmar sömn innan det var till att dra sig ur sängen och göra sig iordning! Starten på dagen var inte så bra, hade domningar i halva kroppen som brukar uppstå strax innan migränanfall… Men inga andra symptom! Tänkte då; äsch jag fortsätter och fick i mig några tuggor med energi i alla!

Sedan bar det av för förberedelser inför operationen! Trodde jag skulle få sitta en evighet i väntrummet med 16nr före mig, men tiden flög glatt iväg med musiken i mina öron Väl inne hos sköterskan, så gick allting jätte bra, förutom att när jag väl försökte ta mig ur stolen så kom jag inte så långt och svimfärdigheten tog över. Blodfattig kan jag säga Haha! Men blev ompysslad och fick vila en liten stund innan jag fortsatte Fick ju medicin mot svimfärdigheten Begav mig ett par våningar upp för att få mig en kram eller fler! Kunde även få njuta av en trevlig pratstund med en underbar människa :-*

Med den medicinen i själen, så begav jag mig till mina fina tjejor (och PA får vi inte glömma)! ;P Och upp till husläkaren bar det, där jag fick vänta i väntrummet och gissa vad denna trötta brud gör?! Haha jag somnar sittandes i stolen i väntrummet med folk runt omkring! Men inte kände jag mig pinsam för det, fick mig ju en skönt tupplur på ca 10-20min (?) hahaha!

Men efteråt så blev vi alla belönade med en tur till Mio, för att kika soffa, ta det lugnt och sen bege oss för mat! Min älskade sushi Nomnom i magen!

Självklart slog ju matkoman till när vi anlände upp för en film, och alla fyra somnade vi framför Pretty Woman ^^ Vaknade några timmar efteråt SÅ nattens sömn återstår att se hur den ter sig Om jag fastnar framför film (vilket jag aldrig har haft tid med för, förutom sedan jag började jobba natt) eller om jag faktiskt lyckas lägga mig i tid, trots massa sömn UNDER dagen Haha

Jag vill även passa på att säga tack för att ni finns mina underbara vänner! Ni lyfter mig, ni hjälper och ni får mitt hjärta och själ att le igen Jag älskar er! <3

Den här känslan man får när man får lära sig något nytt, är helt obeskrivlig! Man känner att man får utvecklas och testa sig själv och sina kunskaper

För andra dagen i rad nu, så har jag fått prova på nya saker på jobbet Gårdagen breddade mina kunskaper om bokningar i andra städer, vilket gav en några skratt när man såg vissa butiks namn och gatunamn
Och dagen har gett mig kunskap inom trafikledning! Nytt är späänande och tiden går fortare
Att bara få öka förrådet med kunskaper, gör mig alldeles glad i själen, det får mig att vilja utvecklas ännu mera, bli bäst på allt!

Och äntligen hittade jag förresten den efterlängtade fanta grape som jag letat efter sen i somras Lyckan blev total inför arbetspasset ^^ Tillsammans med det älskade Khun film snackset

His crystal blue eyes
Which show you
Love with no restrictions
Which capture you’re soul
And make you feel
All warm inside.

His perfect little mouth
That you can’t help
But look at
When he talks
That always seems to speak
The right words
To make my heart
Beat faster.

His strong masculine arms
That make every bad thing
Go away
When your deep
In his hugs
Smelling
His sweet
Nurturing
Smell..

His voice
So strong
Yet so sweet
When he whispers
I love you.

Her eyes
Searching for the truth

Are they meant to be?

Idag är en sån där fantastisk dag En riktigt tröttmössa efter att kroppen envisas med att tro sig jobba natt, vilket resulterar i väldigt lite sömn! Sedan så ringer klockan, för mig, tidigt Drar mig upp ur den varma sängen, efter att blivit störd ur min fantastisk dröm, om värme, sommar, stjärnor och otroligt mysigt sällskap
Men upp blir det, spökar i mig frukost och mot jobbet, såklart! Känner att jag blivit lite av en arbetsoholic om man säger Haha, men så blir det när man älskar sitt jobb antar jag
Och dagen ger nya kunskaper, får sitta på Örebro växeln för första gången, väldigt spännande och nervöst på samma gång, har ju ingen erfarenhet alls av deras gator :$Men allting löser sig
SÅ då sitter man här, fram till sent ikväll och får hoppas på mycket aktivitet denna trettondagsafton (?) eller ja, söndag är det ju iaf!

Sen så insåg jag inatt, att nedräkningen av dagarna går så fort! Jag hinner knappt blinkar och nu är det bara 4 dagar kvar tills jag får svar!! Jag ber till Gud att jag kommer in, det skulle bli ett steg i rätt riktning Och jag låg även inatt och tänkte över mina drömmar och vad jag vill göra.
Och jag insåg, att jag har varit inriktad på helt fel banor, men nu har jag fått en knuff i rätt riktning och jag hoppas på det bästa! Jag är envis och jag kan, bara jag vill!

Jag vet inte vad, jag vet inte när, men något började där! <3

Tiden flyger fram och nu är det så mycket som händer. Håller tummarna dag ut och dag in på ett positivt svar om kursen, isåfall blir det malmö till slutet av januari Hoppas så innerligt, en av drömmarna som slår in!
Sen har vi operationen på det, självklart är jag något otroligt nervös. Vet ju hur mycket energi och positivtet det krävs för att orka kämpa vidare därifrån. Men jag har dom mest fantastiska människorna som ställer upp! Nya som gamla, ni är otroliga människor och ni finns alltid i mitt hjärta för allt ni gör och gjort för mig :’) Jag är evigt tacksam!

”Jag kan inte sluta längta till din famn igen!” Jag ler som en fånig skolflicka när jag hör den tanken i mitt huvud och tänker att; Jag har klarat mig Men förvirringen gör inte något lättare. Har så mycket att göra nu att jag inte har tid med såna tankar, jag har mitt mål och dit ska jag, men man kan ändå inte blockera den där tanken, som värmer själen

Det räcker inte med att natten var en hemsk plåga utan min skyddssten runt halsen. Dagen i sig haft sina upp och sina riktiga dalar…
Det började med en sömnlös natt pga alla känslor som vällde fram, för att sedan vakna upp helt utmattad! Men det var trots allt en nya dag, med nya möjligheter! Så jag tog upp humöret, gjorde mig iordning och hämtade min fina barndomsvän för lite kvalitetstid Tiden flög förbi, tankarna likaså, dom bara försvann och jag älskar den där känslan där jag verkligen kan skratta och känna mig lycklig! Det gjorde hjärtat gått att få känna den känslan, att bara få vara med någon nära <3

Och självklart led kvällen mot sitt slut och jag började bege mig hemåt efter en mysig dag med vänner

Väl innanför dörren, så möts jag av ett kuvert, med kurvig text, adreserad till mig Och jag känner direkt hur hjärtat blir fyllt av kärlek när jag från poststämpeln ser vart ifrån brevet kommer :')
En del människor gör av tryck i livet och kommer alltid att stå ens hjärta nära, dessa två personer är bland dom finaste människor som finns och att få veta att jag ännu har dom kvar hos mig, är en stor glädje :')
Men även nyheter som totalt förstörde min dag, kom med posten. Från akademiska. Paniken som uppstod av vad som komma skall, är obeskrivlig Och jag känner just nu att det bara blir spark på spark hela tiden.
Falla mer kan man inte hoppas jag…

Så nu inväntas det hårda tider och återhämtning, men har fina vännerna som ställer upp där bredvid mig! Tack! <3