Äntligen är det gjort, ett steg framåt och jag längtar! Så mycket prat som det varit, om framtiden och vart den ska leda. Nu känns det som om framtiden närmar sig, och jag hoppas det går min väg!
Jag tog idag ett väldigt stort steg framåt mot det mål jag vill nå. Målet där jag vill kunna uppleva spänning och få möjlighet att leva livet jag drömt om! ”Ansökan” om green card:et gjordes idag, och nu bara väntar jag. Väntar på ett svar. Ett svar som jag hoppas är positivt för mig och leder mig mot min dröm. Men väntan är lång. Jag vill redan nu ha ett svar men får det kommer ta ytterligare några månader. Men hoppet finns, och magkänslan är stark! Jag vill, jag hoppas och jag kämpar!
Dessa månader kommer innebära ”hålla tummarna” hela tiden. Hålla tummarna för att jag för en gångs skull har tur, en tur som inte visar sig alltför ofta.

Ett steg närmare. Närmare drömmen. Men ännu är det en dröm, som jag hoppas ska slås in.

- Au revoir!

Love me tomorrow for it is a new day
Love me again like you did the first day
Love me always for my heart beats for yours
Kiss me sweetly and gently upon tomorrow morning
Hold me tightly for I’m afraid to fall
Don’t forget your promises for I had too many broken
Hold my hand to guide the way
Hold my heart to keep it safe
Tell me tomorrow that today wasn’t a dream
Tell me sweet nothings as I begin to sleep
And Ill always remind you that I am yours alone
Truly and forever until we’re reborn
Then I will find you once again
To tell you I love you all over again

We struggle to have meaning
in this world which we all know
we try but yet we wonder
where we all should go
hidden in the questions
which we can not find
the answers are all hidden
deep inside our minds
hidden in our soul
is the life we try to hide
but in time it will find you
and it will release
all of its secrets hidden beneath
so before it ruins the life you have made
release those dark secrets
and the memories will fade
hidden in our lives are stories left untold
of the things we didn’t want them to know
but once you tell somebody
and make your feelings known
the struggle will be over
and you’ll finally be home

Känslan av tomhet ekar i hjärtat, jag vet inte längre vad som är fel. Mina dagar kan starta på toppen och livet känns som att sväva på moln. Men sedan tar det tvärvändning och jag vet inte hur jag ska vara, hur jag ska bete mig, hur jag ska göra… Allting bara, ekar.
Jag vet inte hur jag ska förklara, jag vet inte hur jag ska agera, inte heller hur jag ska tänka. Det känns som allt gör jag är fel och jag tänker för mycket på att inte såra andra.
Som jag fick reda på för inte alltför länge sedan, så klassas jag som en dramatisk person och även en martyr. Ja men det kanske är sådan jag är, för det är något jag inte kommer undan…

Jag vill bara gråta av frustration, jag känner hur det lägger sig på hög och bara byggs på…

En till sån där helt fantastisk dag! Två dagar i rad, hur stor är oddsen för det?

Jag känner hur känslan av lycka återigen börja fyllas på, inombords! Min själ kan inte sluta le och jag känner hur läpparna sakta men säkert följer efter och jag får lyckorus av att dagarna flyter på och att allt nu faller på plats!

”It’s time to be happy again!” och det är precis så jag känner, lyckan väller över och jag kan inte mer än säga att jag älskar livet just nu!

Det blir en partydag nr 2 för ”Koskenkorva” som jag tydligen har lyckats ta på mig som smeknamn, och jag vill bara att tiden ska gå fort nu, jag vill hem till värmen, kärleken och min egna familjelycka! Livet leker nu helt enkelt, och jag kan inte sluta le!

Önskar er alla fina älskade människor en trevlig och fin lördagskväll!

Skål, alkohol! *botten upp*

- Au revoir!

Ett pajat knä, minnesluckor, ömmande fotleder. Kan det vara så att man var en aning påverkad igår?

Kvällen började så otroligt bra! Fina vännen och jag var bjuda till min syster för en helt fantastisk 3 rätters middag! Och jag har inte ätit så mycket på väldigt länge! Med ett glas vin som ytterligare sällskap så förgylldes kvällen!

Danssuget tog överhand och vi begav oss sedan ut för att dansa och bara ha kul! Ärligt talat minns jag inte mycket, men skratten minns jag, danset minns jag, alla TaxiKurir-bilar minns jag! Och väldigt konstigt nog kom det fram en tjej till mig på dansgolvet, kramar om mig och börjar prata engelska. Det slutade med ett uppvisande av förlovningsringen och både tjejen och hennes killkompis gick därifrån, smått ledsna! Det var en upplevelse i sig!
Och smeknamnet Koskenkorva minns jag massor, hela tiden! KOskenkorva hit, koskenkorva dit, haha!

Men som min kära bror sa; Om man inte minns så måste det vara ett tecken på att det var lyckat!
Ja kanske han har rätt, är ju mestadels välbehållen idag, så glad för det!

Önskar er alla människor en fin lördag, ta vara på den fina höstdagen och vad den har att ge!

- Au revoir!

”Bägaren kan nu fyllas, om och om igen, med spillet som runnit över. Och dess pappersbotten börjar nu ge vika, den mjukas upp och börjar sakta men säkert läcka. Snart finns det inte längre en bägare. Det enda som kommer kvarstå är dess vätska, som långsamt hittat sin väg vidare. För att sedan för evigt ha dunstat bort. ”

Hotet är störst från det du inte ser!
Och hotet är som ett öppet hav, många droppar små.
Och jag ber bara om en stadig mark…

Ett lättat hjärtat, ett öppet sinne. Och jag känner dimman lätta, men dem små fartguppen är fortfarande svåra att upptäcka i tid. Men med långsamma steg framåt så kommer jag lyckas att ta mig över dom, steg för steg. Och jag vet, jag är inte ensam. Dom hjälpande händer finns utsträckta ifall jag skulle ramla och snubbla. Det värsta jag kan vänta mig är små skrubbsår, som läker med tiden.
Vetskapen om att du går bredvid mig och håller min hand, gör att jag vågar, jag vill och jag orkar!

Ljuset närmar sig och jag kan inte mer än säga att tyngden på hjärtat börjar lättad! Tack för att du finns vid min sida, jag älskar dig nu och för alltid!

En tanke som slagit mig är hur man så lätt kan missbruka orden ”Jag älskar dig” samtidigt som man inte säger det tillräckligt ofta. Och jag har nu börjat riktigt förstå mening genom dessa små ord, som har en så stark och betydelsefull innebörd. Och jag måste skärpa mig, avvänja min fula vana och ändå börja lära mig, att säga det oftare för att låta människor i mitt liv få veta hur mycket dom betyder för mig!
Även något jag uppmanar andra till, ”say it before it’s to late!”

- Au revoir!

Söker tröst och lösning, men på fel håll.

Ett steg i fel riktning. Men ett steg bakåt kan väl bli två steg framåt åt rätt håll?

Det märks att det är måndag, en grå mulen måndag. Solen ligger där bakom molnen, men den vill inte riktigt titta fram.
Och jag känner att den påverkar den kroppsliga smärtan. Jag brukar kunna ignorera den och låta den gå sitt lopp, men det är värre än någonsin tidigare. Känns som om något smällt i kroppen och jag får ingen sömn, det värker för mycket.

Jag får ta dagen som den kommer, med värktabletter och nikotinet som min bästa vän.

Ha en fantastisk måndag!

- Au revoir!